Igår var nog den allra första gången på fyra år som jag inte hade råångest inför att det var just Alla helgons dag. Dagen då man ska hedra (?) de döda. Sorgen kändes men jag försökte istället tänka på det bra minnena jag haft med dessa människor (främst mamma och pappa) som inte längre finns här i bland oss. Det var det första året på fyra år som jag kunde känna att det faktiskt var något fint. Prata och äta god tacos hemma hos en mycket betydelsefull vän (som jag nu mer kan träffa mer spontant då hon har flyttat tillbaka till staden), tända ljus och minnas tillbaka med ett leende.