Som jag skrev för ett tag sedan är det lite snurrigt i mitt liv just nu. 
Jag mår inte så bra så har därför bestämt mig för att ta studieuppehåll. Dock inget enkelt beslut. Det svåraste beslutet jag tagit på väldigt länge faktiskt. Jag kommer sakna min klass, men det fungerar helt enkelt inte nu (vilket jag helt enkelt får försöka acceptera) så då måste jag bromsa. Jag vet hur det känns när man gått för långt, när man kört på för hårt och skitit i alla signaler och symptom som gör allt för att uppmärksamma om att man är ute på väldigt hal is (och jag vet, många man man man... Det får ni överleva, tss). Det misstaget har jag gjort förut och det är något av det sista jag vill uppleva igen för det tog jävligt lång tid att komma tillbaka. Jag måste börja lyssna på mig själv, för det har jag struntat i så många gånger... Och till sist blir som det blev det där året. 

Det är en vecka sedan jag fattade beslutet helt om studieuppehåll. Och idag har jag varit till läkaren som har sjukskrivit mig. Till och börja med fram till hösten. Jag hoppas verkligen att jag mår så att jag kan hoppa på studierna igen då, fast i en annan klass. Men nu blir det fokusering på att ta hand om mig själv och samla kraft. Innan dess kommer jag säkerligen att få börja med någonting annat så småningom, men nu är det samla kraft som gäller. Nästa vecka ska jag återigen träffa läkaren... Intressant att se vad vi kommer fram till.

Blääää... Det snöar som bara den. Varför hade inte våren kunnat kommit för att stanna :(

Nä nu ska jag äta middag.