Ibland saknar jag min mamma och pappa så fruktansvärt mycket att det
känns som att jag ska gå i bitar. Detta är en dikt jag skrev år 2011. 


Två ljus har slocknat
för att aldrig mer tändas

DET GÖR SÅ ONT!

vi har delat, upplevt 
och klarat så mycket
Tillsammans

Ni har alltid funnits för mig
kramat och tröstat
älskat mig för den jag är
 ... in i det sista

Nu gråter mitt hjärta
skriker av smärta
själen är tung
allt annat än lugn

Kan inte 
vill inte förstå
bara sova
sova bort allvaret
sanningen, helvetet
där jag frågar mig själv
samma fråga
- är det verkligen sant?

Sova och drömma
låtsas att ni lever
för att aldrig någonsin dö