Idag är det fem år sen du tog ditt sista andetag, mamma. Fem år sedan vi alla syskonen, pappa och Agneta samlades för att tillsammans försöka ta in det som hade hänt. Fem år sedan kaoset började. Dör en dör tre som det sägs, vissa har upplevt det och andra inte. Jag vet bara att det hände mig och min familj. För det räckte inte, pappa och Agneta fick följa samma väg kort därefter och allt som blev kvar var en sorg och en frågan om varför.

Mamma, jag saknar dig så innerligt. Ditt skratt, din tröst, din glädje, din optimistiska syn på livet. Ja, jag saknar allt. Och jag hoppas att du kan se oss idag (alltid), alla vi som älskade dig!