Ja nu har jag varit hemma från Mora sen torsdagskväll. Min hjärna vill få till att det är söndag idag, men det är ju bara lördag.
Dock hade det känts bättre om det var söndag för min del.

I Mora passade jag för engångsskull på att fotografera lite, det mina vänner var väldigt längesen!









Dessa dagar bjöd på lite av varje; skratt, gråt, mat, promenader, lugn (i form av virkning, läsning, skrivande, filmkvällar osv)
tankar bakåt, tankar framåt, sällskap, peppning, samtal osv.

Jag tänkte dela med mig av ett papper som jag fick en gång.
På pappret står det så här;

"Det var en gång en kung, som gjorde ett besök i sin trädgärd.
Till sin stora förvåning fann han att både blommor, buskar och träd slokade och var påväg att vissna.
Han frågade sina växter hur det kunde komma sig.
Eken sa att den slokade, eftersom den inte kunde bli lika hög som tallen.
När han vände sig till tallen fann han denne döende, eftersom att den inte kunde blomma som rosen.
och rosen vissnade eftersom att den inte kunde ge frukt som apeln.
Och på samma sätt var det med den ena växten efter den andra.
Men till slut fann han blåsippan, den blomstrade som aldrig förr.
På kungens fråga svarade blåsippan:
Jag tog för givet att när du planterade mig ville du ha en blåsippa. 
Om du hade önskat en ek, ros eller apel hade du planterat det.
Så jag tänkte, eftersom att jag ändå inte kan vara något annat än den jag är,
ska jag försöka vara det så gott jag kan".


 Kanske inte så lätt alla gånger?
Men i alla fall jag gillar texten.