Vad händer med världen? vad händer med Sverige? :/

'Två personer har dödats och två har skadats, efter att en 21-årig man gått till attack på skolan Kronan i Trollhättan. Gärningsmannen, som var maskerad och beväpnad med svärd, sköts av polis i bröstet. De avlidna är en manlig lärare och en 11-årig pojke. För en skadad lärare och gärningsmannen är läget kritiskt'. Källa

Jag brukar inte läsa tidningen längre, det händer så mycket i världen att jag bara blir ledsen och ängslig av allt hemskt som står, för av det som står så är det mesta negativt. I det stora hela går jag in på aftonbladet högst 1-2 gånger i månaden. Det känns som att jag ändå inte kan påverka det som händer. Så om jorden ska gå under eller om det blir krig så tänker jag att det egentligen inte spelar någon roll om jag vet om det eller ej. Händer det något får jag reda på det ändå, det räcker att gå in på facebook! för det var just där denna artikel dök upp och jag kände att jag inte kunde bläddra förbi den.

En maskerad man i 20 årsåldern har beväpnad med två olika typer av knivar alltså attackerat en grundskola i Trollhättan. Två vuxna och två barn skadades, två så illa att deras liv inte gick att rädda, en lärare och en 11årig pojke dog. Och jag undrar, hur kun detta ske? vad var det som rörde sig i denna unga mans huvud? vad fick honom till att tappa spärren? han har inte bara dödat, han har givit en hel skola rädsla, ett trauma, ett fruktansvärt minne för livet, familjer har krossats; hur ska de som går och jobbar på skolan någonsin kunna känna sig trygga igen? Jag hoppas verkligen att de får den hjälp de behöver för att kunna hantera detta hemska. Hur kunde det bli så fel? Detta berör mig starkt, väldigt starkt, jag blir så ledsen. Världen fallerar av allt ont och jag känner mig så liten, för det som går att påverka känns för mig aldrig tillräckligt i denna stora värld!

Mina tankar går till alla drabbade!      

En dag på stan!

Ja, idag har jag träffat Josefina och lilla Teo, vi har lunchat, gått på stan och ätit glass lakrits, kokos och äpple utomhus (glasskulorna var enorma så lyckades inte få i mig allt. Ändå är den gröna och den vita en halvkula så egentligen = två kulor, men det är svårt att tro) i sensommarvädret, egentligen tänkte vi äta lunchen ute också men borden var så låga så det fick bli inomhus. Fast vad gör det (även om det så klart hade varit skönt) i trevligt sällskap.

 
Josefina var glad idag :)


och Teo lika söt och go som vanligt!


Just nu är jag jättetrött och har väl egentligen varit hela dagen. Sådär så att ögonen bara vill slå ihop och stanna där. Men jag vill inte sova än så ett tag till får dem allt vara öppna. 

Förresten, var det någon av er som läser som kände av jordskalvet igår? det gjorde jag, eller jag trodde att jag inbillade mig när det kändes som att soffan skakade (vilken den ju faktiskt gjorde, vilket jag förstod när jag gick in för att läsa tidningen på kvällen http://www.gd.se)

Extremt högt och otroligt nära

Som rubriken lyder, så heter filmen som går på kanal 5 just nu. En pojke vars pappa dog i WTC 11 september. En film som berör, och får mig att tänka tillbaka på den dagen, på vad jag gjorde just då. Jag gick i alla fall i sjunde klass och pappa hade just hämtat upp mig och mina kompisar som just slutat skolan, på radion i bilen pratades det om händelsen och jag tror inte att jag just då riktigt förstod hur stor och allvarlig det som inträffat var förrän jag kom hem och näst intill varje tv-kanal pratade om olyckan, som inte var någon olycka utan en terrorattack och det pratades om kapare. Usch, dagen i skolan efter satt vi länge och pratade om det hela.