Årsresumè 2014 del 2

Ja, höften började krångla och jag fick börja gå till sjukgymnast, jag som nyligen hade slutat i samband med att allt fungerade så bra. Camilla lyckades få mig efter månader av tjat att gå på ett spinningspass, något jag trodde skulle bli mitt första och sista... Men det visade sig vara min grej och i samma veva hittade jag även tillbaka till gymmet och nu tränar jag regelbundet i båda delarna. Det blev pyssligt med Matildas möhippealbum. Måendet åkte bergochdalbana. En gastroskopi gjordes, någonting som var obehagligt men inte lika hemskt som förväntat, de hittade ingenting (nä då hade det ju gått nästan ett halvår, under skoltiden, sen min magkatarr tog riktig fart - en katarr som till slut fick mig att börja kräkas ofrivilligt). Jag åkte till Gotland för att med två andra tjejer vara brudträrna på Matilda och Johans bröllop, en underbar resa som fick mig att på riktigt leva. Väl hemma åkte jag på en rejäl förstoppning tack vare allt skräp och blandningar jag åt på resan, haha, så blev tvungen att uppsöka läkare. Jag var på kyrkogården. Började gå på Nygården för andra gången, hade inga som helst förväntningar då jag var negativt inställd p.g.a. tidigare år, men det visade sig vara bra för mig denna gång. Fyllde tjugosex och alla fyra syskon kom och grattade mig :) bakade massor för att ta igen alla år av ätstörning som inneburigt strängt fikaförbud, åt därför detta år och njöt för fulla muggar. Annars har jag utmanat mig. Kämpat. Vilat. Softat. Levt. Kraschat. Myst med Sigge. Flirtat. Skrattat. Gråtit och så mycket mer. Fast samtidigt tycker jag att detta år har varit ganska händelselöst med småperioder av mer händelserikt på både gott och ont!

Årsresumé 2014 - del 1

Jag tänkte slå ihop en liten sammanfattning av året, det blir i två delar utan bilder då jag bombat er med så mycket bilder i år.

Redan den tredje januari var vi i min grupp tillbaka i skolan. Vi skulle ha handledning med en av våra lärare för att sedan fortsätta med vårt grupparbete liksom göra färdigt det vilket resulterade i långa och intensiva dagar i skolan. Men det var det värt då vårt resultat på arbetet blev ett B. Vi var tio grupper och tre av dessa grupper (inklusive vår grupp) fick olika betyg över godkänt, de andra sju grupperna fick F. Det var inte annat än att vi kände oss lite stolta. Jag grubblade mycket över om jag skulle hoppa av där i januari (egentligen hade jag väl grubblat på det redan i december), allting inom mig var så mörkt... Kraften fanns liksom inte till att ignorera längre, det mörka och prestationsångesten växte, jag sov mest den lediga tiden. Hade vi ex föreläsning mellan 9-12 så sov jag hela eftermiddagen. o.s.v. Men jag körde på ett tag till. Panikångesten började göra sig påmind, någonting jag inte hade haft på länge.
Vi gick in på termin två och studerade kroppens uppbyggnad av vävnader, muskler och ben (benens namn och muskler på latin). Väldigt intressant men ack så svårt! hjärtdissikering gjordes (bläää...) jag gick emot min rädsla och var med på en gymnastiklektion vi hade med klassen (istället för att ta den enklaste vägen och göra skrivuppgifter). Det var förvånansvärt ganska roligt och jag kunde känna mig stolt. Våga tala startades... Men i mars insåg jag att det inte skulle fungera och tog studieuppehåll från hälsopedagogsprogrammet i termin två. Aldrig hade det varit så skönt att bli sjukskriven samtidigt som det också kändes rätt ruttet, jag ville ju så gärna klara att gå kvar.

Jag träffade vänner (var bland annat till Emma i uppis), började umgås med min kusin Camilla som flyttade hit till staden. Det blev fikadagar, festhelger, rensa - tankarpromenader, en tripp till Stockholm med Malin, utebio, minigolf och fotograferande m.m.
Det blev en underbar möhippa för Matilda med 90-talskläder i neonfärger, träff med B1 och roliga utmaningar samt uppdrag på båten Cinderella. Sen inhandlades brudtärneklänning. Tältning på midsommar i ca 6-8 plussgrader och jag har aldrig frusit så fruktansvärt mycket så länge som två dagar då sommaren lyste med stor frånvaro, påklädd lager på lager men utan sovsäck gjorde att hela jag låg under täcket ihopkrupen till en boll och rörde mig inte ur fläcken för att minska risken att släppa in kallluft. Aldrig har jag varit så glad i att gå på toaletten där det i alla fall värmde något från elementen. Alla kunde andas ut när vi satt oss i bilen för hemfärd -
för vi hade överlevt!

Mitt mående gick uppochner och en del läkarbesök gjordes. Värmen tog fart och det blev varmare än vanligt. Glass åts med gott samvete i hettan, saneringar av lägenheten börjades p.g.a. ovälkomna kryp som höll på att göra mig galen... Så jag och Sigge hälsade på hos en utav mina bröder lite då och då. Min höft började krångla...

Fortsättning följer...