Som jag har gruvat mig för denna dag. Känslan av att tiden springer förbi. Och påminnelsen om att det är två år sen du lämnade oss - mamma, två hela år! men det känns konstigt då det fortfarande, ibland kan kännas som igår. Och att då när jag inte trodde att det skulle kunna bli så mycket värre, var helt ovetandes om att pappa och Agneta skulle följa din väg bara några veckor senare. Jag har aldrig upplevt så mycket sorg som då, aldrig någonsin känt mig så utom kontroll.

Du finns i mina tankar varje dag - Mamma, jag saknar dig!
Men jag har något dyrbart i mitt hjärta. Jag har minnen, mycket fina minnen!
Jag är glad för tiden vi fick, även om jag önskar att den blivit längre.
Men jag hoppas att du har det bra där du är. Och att vi ses igen!