Depp i depp depp

Just nu är jag inne i en liten depp-karusell och har varit i några dagar. Och, nä... Jag tror inte att det har med min ålder att göra, haha. Så illa är det inte. Jag vet inte om det har att göra med att först var det väldigt intensivt med skolan och sen bara bom... Så blev det väldigt tomt! sen att det är en jobbig dag på söndag gör det väl heller inte lättare. Den tjugofjärde november. En dag jag förmodligen alltid kommer att minnas (om jag inte blir dement) liksom sjätte januari. Så jag har haft två väldigt slappiga dagar här nu. För slappiga rent ut sagt. Idag tänker jag minnsann tvinga mig in till stan. Det är i alla fall fint väder! kanske kan det göra att det känns lite lättare.
Och det är ju faktiskt fredag! :) Tänk att det snart gått en vecka sedan jag fyllde, och jag har endast smällt tre ballonger utav tjugofem.
Ja, bara tjugotvå kvar då... Usch, hatar ljudet av en smällande ballong, thihi!

A

Så blir det ofta för mig, att när jag haft det väldigt stressigt, väldigt mycket på gång under en period och det helt plötsligt blir tomt och lugnt så är det som att jag deppar ihop istället för att ta det lugnt och vila och känna att det är skönt. Och jobbiga datum "sitter i kroppen". När min pappa dött var det någon som berättade det för mig, att vid en viss tid på året (den tid då någon av hennes föräldrar dött) så kände hon sig alltid nere, att det alltid bara kom över henne. Och så är det på något sätt. Det minskar i styrka något efter en viss tid, men det finns alltid där. Det är som ett kroppsligt minne, så även om man inte minns det medvetet, så känner man i kroppen att det är "något som inte stämmer".
Skickar en stor varm kram!!