En magpirrande och smått orolig vecka
Det är mycket som ska lämnas in denna vecka. Redovisningen är avklarad, tenta på fredag. Däremellan ska jag till kursstället jag gick på förra hösten och prata om mig själv. Berätta hur det gått för mig sedan jag gick där på kurs helt enkelt. Kursledaren för gruppen jag stå och prata inför ringde igår och gick igenom den ungefärliga timmen lite snabbt. Stundvis frågar jag mig själv varför jag utsätter mig för detta, det pirrar överdrivet mycket i magen ibland. Sådär så att jag nästan vill skita i alltsammans, ångra mig tusen gånger om. För att sedan påminna mig om att jag gör det för min egen skull och faktiskt inte bara för min egen skull. Jag kommer förhoppningsvis ge hopp till andra människor som befinner sig i samma sits (kanske inte alla, vissa kanske har en annan syn på livet) som jag gjorde förra hösten då jag faktiskt inte kunde tänka på framtiden - fanns den ens för mig?
Bussarna i detta område är förresten fruktansvärt dåliga på att hålla tiderna, en ond cirkel de verkar ha skapat. I morse missade jag anslutningsbussen till skolan (igen) p.g.a. det. trots att jag egentligen borde hinna med god marginal. Så i eftermiddags tog jag Therese tag i saken (ibland går saker bra när man är arg) och ringde ett klagande samtal. Fast eftersom att killen som svarade var väldigt trevlig och tillmötesgående så kunde jag inte få fram min ilska i samtalet, men jag fick i alla fall fram det jag ville ha sagt, haha.
Och från det ena till det andra. Nu har jag alla böcker förutom en (som jag ska låna) inför pedagogikkursen som börjar nästa vecka.
Bussarna i detta område är förresten fruktansvärt dåliga på att hålla tiderna, en ond cirkel de verkar ha skapat. I morse missade jag anslutningsbussen till skolan (igen) p.g.a. det. trots att jag egentligen borde hinna med god marginal. Så i eftermiddags tog jag Therese tag i saken (ibland går saker bra när man är arg) och ringde ett klagande samtal. Fast eftersom att killen som svarade var väldigt trevlig och tillmötesgående så kunde jag inte få fram min ilska i samtalet, men jag fick i alla fall fram det jag ville ha sagt, haha.
Och från det ena till det andra. Nu har jag alla böcker förutom en (som jag ska låna) inför pedagogikkursen som börjar nästa vecka.
Usch ja, det är mycket när man pluggar. Jag har ju verkligen fått känna på det nu igen. Tyvärr så jobbar jag ju samtidigt och då blir det ju ännu värre. Sammanlagt 150% är inte så jätteroligt. Men att jobba känns nästan som semester i jämförelse med att plugga med alla deadlines och uppgifter hit och dit som ska in. En sak som i alla fall är enklare för mig nu än vad det var när jag pluggade heltid till lärare är det här med kurslitteraturen. Då fick jag springa benen av mig på stans olika bibliotek och bokhandlar för att hitta allt jag behövde. Nu behöver jag bara några klick på datorn och så beställer jag hem allt från adlibris. Enkelt och bekvämt. Livet var bra mycket jobbigare före internet!! Fattar inte att man stod ut egentligen!
Det kommer säkert att gå jättebra med din föreläsning! Tänk på vad fantastiskt det är att du faktiskt står där "på andra sidan" bara ett år senare!! Vad mycket hopp det kommer att ge dem som sitter där och lyssnar på dig. Jag sitter ju också här och tycker att det är alldeles fantastiskt att ett liv kan vända så till det bättre! Det är absolut värt att föra fram i ljuset. Och det är alltid mycket intressantare att få höra sådant från någon som själv gjort resan än från någon som bara har läst sig till kunskaperna.
Kram!!