Du var ju så mycket mer än bara en färg!

Kanske är det jag ska skriva ganska personligt, men samtidigt varför ska jag sitta och hålla allt för mig själv? det är inte fel att skriva om hur man känner. För alla känner vi, tänker och agerar. Inget konstigt med det. I förrgår startade jag ett projekt måla om köksstolar; och passar det någonsin bättre än nu att faktiskt måla dem, vädret är underbart härligt vilket gör att färgen torkar snabbare, jag får vara ute på balkongen o.s.v. Liksom bara positivt.


Fast det hela har skapat en del känslor, tankar och tårar. Sorgen av mamma och pappa, främst mamma. Hon älskade färgen blå. Därav den gamla färgen på stolen, jag har länge velat måla om men inte tagit steget. Varför? jo, på något sätt har det känts som att jag håller kvar mamma och pappa i färgen genom att låta det vara som det alltid har varit med just köksmöblerna. Men nu på sista tiden har jag frågat mig själv - varför ska jag ha blåa köksmöbler när jag inte vill ha det? ska jag behöva känna sorg varje gång jag ser mina köksmöbler, för att jag vet att mina föräldrar aldrig kommer tillbaka? blå det är inte jag - inte min stil. Det var mammas stil, mammas färg. Jag måste försöka gå vidare, få min lägenhet som jag vill ha den. Det betyder inte att jag saknar mamma (och pappa) mindre. Det betyder heller inte att jag suddar ut minnen. Mamma var så mycket mer än bara en färg. Hon var min trygghet, hon var också väldigt snäll, min förebild och så mycket mer; hennes favoritfärg var blå - min är inte blå och jag måste leva vidare. Det hade hon velat, pappa också för den delen. Och jag tycker att det blir riktigt snyggt med det svarta, eller vad tycker ni? :)

Förövrigt har jag sovit jättedåligt det senaste två nätterna, liksom grubblat en hel del + hjärtklappning (I dont know why). Och på tal om natt, Malin och jag hade filmkväll igårkväll så hon sov här, och ja, nu dröjer det en hel månad innan jag får träffa henne igen, buhu! men jag hoppas du får det bra därborta. Hoppas även på en bättre sömn i natt så att jag orkar träna imorgon (för det orkade jag aldrig idag) och dessutom njuta av det fina vädret.  


Sven

Först av allt: Den svarta stolen ser riktigt bra !!! Visst minns saker om en älskad person. Men saker och ting förändras. Kanske favoritfärg skulle inte längre blå. Du kan inte andra människors liv att leva. Allt utvecklas. Och om du försöker stoppa dessa ändringar du kan inte leva ditt liv. Saker som du vill är viktigt! Du måste vara glad, så att minnet till dina föräldrar fortfarande upprätt. Förresten: Den svarta är också en fin kontrast med den ljusa sittytan. Ser väldigt chic. Har du i ditt kök ännu mer svarta möbler? Ha glädje i målning och inte längre var ledsen. Kram? Kram! :)

Svar: Tack! Du har så rätt så. Saker förändras hela tiden. Nä inte så mycket andra kökssaker i svart, men det är meningen att jag ska sätta upp en svart hylla och byta ut tavelramar i svart :) Kram :)
apeaceofmee.blogg.se

LIL' BABUSTYLE - The truth is mine

Jättefint! Det där med att du inte gillar färgen, men din mamma gjorde och du hade så eftersom hon gjorde det. Det är inget fel med att ändra färg. Men visst, det känns som att man ändrar något stort. Det är liksom ett minne som finns kvar. Det är något av den personen som finns kvar. Man gör det för de man älskar. men samtidigt så måste man kunna leva sitt eget liv, välja hur man vill ha saker och ting. Det kan vara svårt, men också ett stort steg som borde kännas rätt. Jag har inte riktigt haft det "problemet" (vet inte vilket ord jag ska använda...). Men min gamla hund, hon älskade ett viss påslakan jag hade till mitt täcke. Och det är skitfult och jättegammalt. Men hon var en stor del av mitt liv och jag kan inte göra mig av med det... Men jag använder det inte. Men det måste ligga där i skåpet för att jag inte klarar av att slänga det, trots att det verkligen skulle behövas. Det är något av det sista jag har från henne, från att hon gick bort för fyra år sen. Jag har också kvar två av hennes leksaker som hon aldrig ens lekte med, men de var en del av henne. Men en dag måste jag ta det steget du tagit nu, gå vidare och göra saker för sig själv.

Jag tror din mamma hade varit stolt och glad att du "vågade" byta färg. Jag tycker det blev väldigt fint! Och starkt av dig att berätta lite av din historia!

Svar: Tack fina du för din fina kommentar. Tråkigt att hunden din inte längre är vid liv. Men den kommer alltid att finnas i ditt hjärta, liksom mina föräldrar i mitt. Stor kram och tack för att du delar med dig <3
apeaceofmee.blogg.se

Viktoria Eriksson

så fint! styrkekramar <3

Svar: Kram <3
apeaceofmee.blogg.se

Amanda CL

hoppas du mår bättre snart <3
och stolarna blev jätte fina :D

sv: ja :D

Svar: Åh tack fina du! :) <3
apeaceofmee.blogg.se

♥ Evahle.se - en blogg om psykisk hälsa ♥

Så sant skrivet! Dina föräldrar kommer alltid finnas med dig, oavsett vilken inredning du har!

Svar: Tack för din kommentar, fina du.
apeaceofmee.blogg.se

Erica

Tycker du gör helt rätt som målade om stolarna. <3

Svar: <3
apeaceofmee.blogg.se

Kohlers - Makeup Artist - Toppbloggare - Entreprenör

Det är inte fel att yttra sina åsikter :) kram!

Svar: Kram tillbaka! :)
apeaceofmee.blogg.se

LIL' BABUSTYLE - The truth is mine

Hoppas du haft en bra dag. fina du!


Skulle du vilja göra ett blogkeen-byte? Har äntligen kopplat min nya blogg till blogkeen och vore så roligt om du ville följa mig där så följer jag tillbaka! :)

Svar: Detsamma fina du! Fungerar det fast jag har Bloglovin?
apeaceofmee.blogg.se

Molly Fredin

Blev mycket snyggt! Kram

Svar: Tack tack :)
apeaceofmee.blogg.se

A

Starkt att måla om stolarna! Precis en sån där sak som jag själv skulle tyckt var jättesvår att göra!! Kan tyckas som en så liten sak, men det är det inte egentligen. Det gömmer sig så mycket känslor i varje liten sak, i varje litet minne!
Och förresten, vilka snygga stolar! Inga tråkiga ikea-varianter precis!
Kram!

Svar: Tack fina du! <3
apeaceofmee.blogg.se