Det börjar närma sig jul och det ska bli mysigt. Men saknaden har börjat ta ett stort grepp om mig, mamma var ju julfreaket nummer ett haha. Jag saknar det hav av tomtar som hon tog fram inför varje jul så att det knappt gick att gå i vardagsrummet... I år har jag inte orkat ta fram mina, inte velat heller. Jag saknar mamma och pappa så mycket, tänker på det som varit. Hur det blev när kaoset började och hur fort tre människor bara kan försvinna en efter en bara sådär, och två av dem som var min tryggaste trygghet. Jag kan ännu inte riktigt greppa att det hände just vår familj och att jag på något vänster inte gav upp. Att detta hemska hände visar verkligen hur skört livet är och att det inte är förevigat. Livet lämnar ibland tomma hål som gör ont. Konstigt egentligen hur man som människa ändå anpassar sig  Men hålen går aldrig att fylla helt, så som sår lämnar ärr lämnar hål sorg och saknad. Snart är det jul igen och jag ska försöka se det fina i den, för julen är fin, minnas den glädje som fanns och nu idag se den glädje som faktiskt finns, vara i nuet och fira den med min allra finaste syster med hennes man och barn. Förhoppningsvis finns mamma och pappa däribland oss!