...
Jag har fått en fråga som jag nu tänker svara på :)
Vad intressant med ångestgruppen. Känner du att den fungerar på sikt? :)
Ja, nu är det bara en gång kvar av alla det sjutton gångerna som redan har passerat av ångestgruppen. Det är sjukt vad tiden gått fort. Och ja, vad ska jag skriva. För x antal år sedan gjorde jag en likande behandling av just känslo och ångeshantering men jag gjorde den individuellt. Generellt ska jag väl säga att jag tycker att den induvidella behandlingen gav mig mer än vad denna i grupp har gjort, nu blev det dessutom en del upprepningar (vilket iochförsig inte bara var negativt). Fast det betyder inte att ångestgruppen inte givit mig någonting. Jag har utmanat mig, fått höra om de andras tankar, känslor, åsikter och problematik, fått information om vad som händer i kroppen/hjärnan vid en exempelvis panikångestattack m.m., fått framkalla obehagliga symtom o.s.v. Så jo, ångestgruppen har givit mig lärdomar och hanteringsformer (verktyg) som jag säkerligen kommer att ha nytta av på sikt. Fast det blir till att fortsätta jobba med mig själv. Och fortsätta att se till att göra framsteg istället för baksteg (eller vad är det man brukar säga .... Tre steg fram och två bak).
Skam den som ger sig! men helt utan hjälp blir jag dock inte utan fortsätter att prata med min samtalskontakt.
Så ja, det var svaret på denna fråga. Hoppas du är nöjd, annars tveka inte att fråga igen :)
Vad intressant med ångestgruppen. Känner du att den fungerar på sikt? :)
Ja, nu är det bara en gång kvar av alla det sjutton gångerna som redan har passerat av ångestgruppen. Det är sjukt vad tiden gått fort. Och ja, vad ska jag skriva. För x antal år sedan gjorde jag en likande behandling av just känslo och ångeshantering men jag gjorde den individuellt. Generellt ska jag väl säga att jag tycker att den induvidella behandlingen gav mig mer än vad denna i grupp har gjort, nu blev det dessutom en del upprepningar (vilket iochförsig inte bara var negativt). Fast det betyder inte att ångestgruppen inte givit mig någonting. Jag har utmanat mig, fått höra om de andras tankar, känslor, åsikter och problematik, fått information om vad som händer i kroppen/hjärnan vid en exempelvis panikångestattack m.m., fått framkalla obehagliga symtom o.s.v. Så jo, ångestgruppen har givit mig lärdomar och hanteringsformer (verktyg) som jag säkerligen kommer att ha nytta av på sikt. Fast det blir till att fortsätta jobba med mig själv. Och fortsätta att se till att göra framsteg istället för baksteg (eller vad är det man brukar säga .... Tre steg fram och två bak).
Skam den som ger sig! men helt utan hjälp blir jag dock inte utan fortsätter att prata med min samtalskontakt.
Så ja, det var svaret på denna fråga. Hoppas du är nöjd, annars tveka inte att fråga igen :)
Det är mycket intressant att läsa hur en ångestgrupparbete. Visst är det svårt att visa i en grupp sina känslor och gråt, till exempel. Men det finns åtminstone en plats där du kan visa emotioner. Visst jag har en familj, men det är inte nödvändigtvis platsen är vid talade om känslor. En familj kan också vara försedd med ett partiellt skäl för depression eller psykiska svängningar. Och var annars kan du kommunicera? Med kollegor? Vänner? Kanske. Jag tror att du är på god väg att bemästra din rädsla :)) Gog natt! 🍀