Vem har rätt att döma?
Ibland känner jag att jag skulle vilja skriva så mycket (som inte skrivs) men jag får inte ner det i ord. Och det gånger jag får ner det i ord (som sagt ibland) kanske jag raderar p.g.a. rädsla för att bli dömd, för att jag skrivit för personligt eller liknande. Fast samtidigt blir jag arg på mig själv, och nu menar jag inte att olika åsikter anses som att döma nej, nej... Jag tar gärna emot andras åsikter, det kan man alltid lära utav. Det jag menar är det där elaka dömandet/näthatet, att andra skulle tycka att jag är konstig o.s.v. Fast samtidigt försöker jag tänka. Vem har rätt att döma och bli dömd? jag liksom alla andra har rätt att tänka det vi tänker, känna det vi känner (och då menar jag inte bara måendemässigt) och i princip har vi rätt till att skriva vad vi vill, tycka vad vi vill. Så därför måste jag fråga, någon som känner igen sig i dessa tankegångar?
Annars har slutet av denna vecka hittills varit väldigt varm. Upp till 30 grader två dagar i rad nu. Och jag säger absolut inte nej till värme. Även om jag ska erkänna att jag har en så kallad hatkärlek till sommaren, och i detta läge kan tycka att det är liiiiiite för varmt, turligt nog blåser det. Inte som förra året då det stod ganska stilla i luften, om jag inte minns helt fel?
Och på gymmet var jag igår, det var inte många människor där ska jag säga er. Och folk tycker väl kanske att man är tokig som går till gymmet varma dagar som dessa, haha. Men jag är inte så mycket för strandhänget, i alla fall inte här i Sverige. Och som sagt på gymmet var det ganska folktomt. Rätt nice måste jag tala om. Haha ;)
Åh gud vad jag känner igen mig i din känsla kära du om att begränsa mig själv om vad jag skriver och inte med rädslan för att bli bedömd av folk utifrån. Jag är ju rätt öppen på min blogg (för det mesta) men jag berättar långt ifrån allt då det precis som du säger är så skört och personligt och om någon skulle komma med synpunkter och sårande ord skulle det göra såå ont och det skulle bli ett rent helvete liksom. Men vet du var jag tror ändå? Att när man väl vågar dela med sig om hur man verkligen mår så vågar andra öppna sig och berätta hur dom själva också mår! Ibland kan man få en fråga av en gammal bekant om hur läget är och man säger "Det är okej" för man tror att personen inte skulle kunna ta om man berättade den verkliga sanningen. Nästa gång någon frågar dig hur du mår och du känner att du kanske inte har en så bra dag. Testa att säga att du inte mår så bra så lovar jag dig att personen som frågade kommer öppna sig tillbaka och berätta hur han/hon verkligen mår också! Stor kram <3