Igår var dagen bara helt fucked up! jag grät, jag var upprörd, irriterad, arg, jag överreagerade och jag grät lite till. Sminket rann, jag sminkade om och det rann av p.g.a. tårarna. Tankarna blev för många och känslorna för ihärdiga - jag var ett känslomässigt vrak helt enkelt. Och så kan det väl få vara... Men jag gillar det inte. Inte när det svänger sådär och inte bland folk, det är liksom inte riktigt jag.

Jag hade bestämt att jag skulle hem till Josefina på kvällen då hennes man skulle bort på fest och hon skulle bli ensam med barnen... Jag tänkte ställa in åkte dock i alla fall, turligt nog! visst det kändes fortfarande jobbigt men hanterbart. Och barnen var så goa. Jag skulle väl inte påstå att jag är av den barnkäraste personer, men hennes barn är så underbara! Teo som blivit så stor och ska gå runt och visa allt, pekar och är så söt. Och lilla bebisen Melwin som skrattar, sprattlar och jollrar. Att få hålla honom medan Josefina plockar och donar är så mysigt. Tillochmed så att jag skulle kunna tänka mig att skaffa en egen liten plutt (fast jag håller mig vid tanken bara än så länge, haha:)). Josefina och jag satt och åt chips, småtittade på tv:n och pratade om allt och ingenting hela kvällen. Mycket trevligt. Så dagen fick ett bra slut ändå trots allt!

Idag ställer vi alla om klockan till vintertid. Sommaren är helt över, kvällarna blir mörkare och mornarna ljusare (ett tag till i alla fall). Gosa in sig i filt framför tv:n med tända ljus och klia Sigge som sitter tätt intill blir kvällssysslan. Stickade tröjor blir ett "måste" och tepåsarna får återigen känna sig behövda. Jag som jag redan skrivit gillar hösten, har alltid gjort. Nu är det bara att hoppas att snön håller sig borta åtminstone en månad till (eller gärna två).

Och nu ska jag hoppa in i duschen samt göra mig klar då jag ska träffa min kära vän Malin för en lunch på stan och förhoppningsvis hittar jag något på vår shoppingrunda efteråt. I övrigt hoppas jag att ni alla får en bra söndag!
Vem vet vad som gömmer sig bakom nästa gatuhörn...